Fejkade orgasmer

Vecka 6-temat är orgasmer, och det känns som om jag borde ha något intressantare att säga om det men jag har ändå tänkt skriva ett inlägg om fejkorgasmer så det känns väl som ett bra tillfälle.

Jag har ingen personlig erfarenhet av fejkade orgasmer. Jag har aldrig gjort det själv - men jag har blivit anklagad för det en gång - och ingen har erkänt att hon fejkat med mig, så om det hänt vet jag inte om det. Jag skulle inte bli förvånad om det hade hänt men om jag skulle satsa pengar skulle det vara på att det inte hänt.

Så jag har ingen anledning att bittra över fejkning, jag förstår det bara inte. Det känns som ett klassiskt dåligt spel och jag fattar inte hur man kan komma på tanken. Man har sex och det funkar inte. Antingen är det bara en sån dag eller så är han (jag tänker vara heteronormativ och utgå ifrån att det är en kvinna som fejkar med en man) dålig.

Om det bara är en sån dag, säg det. "Det kommer inte att hända men det är härligt ändå." Vi förstår det, jag lovar. Vi har varit med om det själva, de flesta av oss, och hur som helst är kvinnlig sexualitet ett sånt mysterium att vi tror på vad som helst.

Om han är dålig är det smartare att säga till. Nej, du ska inte säga "du är kass". Du ska säga "kan du inte göra så här" eller "jag tycker om detta" eller bara ta hans hand eller whatever och visa. Vi läser inte tankar och vad kvinnor gillar varierar. Man kan vara bra med en och dålig med en annan.

Det jag har hört från kvinnor tyder på att ni oroar er över hur han ska ta det. Jag skulle vilja säga att det är en väldigt lätt fråga. Antingen reagerar han positivt, och då får du bättre sex, eller så reagerar han negativt, och är han då verkligen en kille som du vill ha sex med? Jag menar, tänk dig in i en hjärna som hör en sexpartner be om något och snear på det. Vill du ha den hjärnan i närheten av dig? Bryr han sig inte om vad du vill, gör dig av med honom. Det är inte killbrist.

Om du väljer att fejka, vad är den långsiktiga planen? Fortsätta fejka? Det kommer bara att göra dig frustrerad och förbannad, och den mänskliga hjärnan funkar så att du förmodligen kommer att vara förbannad på honom, som är helt oskyldig i sammanhanget.

Eller ska du berätta (vilket ovanstående alternativ förmodligen kommer att sluta med)? Det kan knappt sluta väl. Okej, idealmannen skulle väl säga "jag förstår att det var svårt att berätta, jag är stolt över dig, vad vill du jag ska göra annorlunda?" och jag önskar att jag kunde reagera så men i verkligheten skulle jag bli arg och säga "varför i helvete gjorde du så och varför i helvete sa du ingenting förrän nu?".

Dessutom skulle jag - och detta gör mig ännu mer förbannad - känna precis det som jag förväntas känna. Emaskulering, skuld, knäckt, svid svid svid. Hur väl jag än vet att det inte är mitt fel - hon borde ha sagt nåt i stället för att fejka - så skulle det göra ont.

Så du kan antingen tala sanning och få bättre sex, eller fejka och fortsätta ha dåligt sex medan du bygger upp en massa bitterhet och agg som slutar i ett flammande tjafsgräl. Det känns som ett rätt lätt val. Så varför fejkar nån?