Jag såg nyligen ett avsnitt av CBS 60 Minutes som berättade om två bluffmakare vid namn Lawrence Stowe och Frank Morales. De ljuger om examina, de ljuger om doktorsgrader, de ljuger om vetenskapligt stöd, de ljuger om precis allt de kan ljuga om men framför allt ljuger de om hela sin affärsverksamhet och de resultat den har fått.
De här två kräken låtsas ha botemedel för flera sjukdomar som inte kan botas eller ens mildras, bland dem ALS. De droppar ordet "stamceller" för att trigga igenkänning hos sina offer som sällan själva är medicinskt utbildade och därför inte kan bedöma rimligheten hos det Stowe och Morales säger. De tar emot femsiffriga dollarbelopp för att utföra behandlingar som inte har någon effekt alls medan de glatt påstår att de har en lång lista på nöjda patienter.
60 Minutes filmade i hemlighet ett möte mellan Stowe och presumtiva patienter. När journalisten satte sig mittemot Stowe förnekade han att han hade sagt att han tidigare hade behandlat ALS-patienter som därmed kunde lämna sin rullstol och när han fick se filmen där han sa exakt det försökte han ducka och byta ämne. Inte ens när han var fullständigt ställd mot väggen och exponerad på alla sätt en bedragare kan bli gav han sig.
Och jag måste undra vad som händer inne i hans huvud. Det finns mycket brottslighet som jag kan förstå även om jag inte tolererar det. Det finns brott jag vet att jag hade kunnat begå om mina omständigheter hade varit annorlunda. Jag är varken ett helgon eller en ängel. Jag har gott om mörka impulser och jag vet att avgrunden är närmare än man kan tro. Det finns riktigt vidriga människor vars handlingar - hur oförlåtliga de än är - ändå är begripliga för mig. De finns i alla fall i samma värld som jag.
Men att kallblodigt och med full kunskap söka upp desperata döende människor och ljuga för dem, ge dem falska förhoppningar, enbart för att pressa pengar ur dem, det går bortom allt jag kan förstå. Det är en äcklig och tarvlig form av ondska. Det får mig att vilja kräkas upp allt som gör mig till människa och därmed medlem av samma art som Stowe och Morales.
Vad säger de här människorna till sig själva? Det är inga mentalt svaga människor vi pratar om, inga av världen knallade stackare utan alternativ. Det är bildade, intelligenta män som väljer den här verksamheten över allt annat de skulle kunna göra med sina liv. Visst måste de ha någon ursäkt? Visst måste de på något sätt rättfärdiga och rationalisera det de gör?
Jag vill gärna tro det. Jag vill inte tro att man kan vara så obotligt nattsvart ond att man helt enkelt struntar i det man utsätter oskyldiga och dödligt sjuka människor för, precis som jag vill tro att Astra-direktörerna som sålde neurosedyn till gravida afrikanskor efter att det förbjudits i Europa eftersom det förvandlade barnen till lemlösa missfoster lyckades övertyga sig själva om att det inte var neurosedynet, det var något annat, det var bara en slump… jag tror hellre på dumhet än på ondska.
Men det är svårt. Stowe och Morales kan inte förklaras enbart genom dumhet. De blåljuger, skamlöst och medvetet. De är människor som jag inte vill ha i min världsbild, men som ändå fortsätter dag efter dag, trots exponering och utpekning och totalt moraliskt underläge.
Jag vill att det ska finnas en förklaring. Men jag kan inte komma på en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar