fredag 11 mars 2011

Allt är inte homofobi


Jag blev väldigt nöjd när jag såg att Anton Hysén kommit ut som bög. Idrotten är väl homofobins sista stora högborg i den civiliserade världen och det behövs en modig fan som han för att bryta det. Från idrottsprofiler hör man deprimerande ofta uttalanden som inte skulle kunna komma från en politiker, affärsman, skådespelare eller annan känd personlighet och det visar ju vilken rutten kultur som frodas i omklädningsrummen.

Minns ni affischpelarna där en ishockeyspelare från motståndarlaget visades iklädd rosa stringtrosor? Att använda det som en förolämpning är inte okej någon annanstans i samhället men inom sporten kan man få för sig att inte bara prata på det viset utan klistra upp det över hela landet. Hoppas Hysén får gott om kamrater och att de lyckas bli av med sånt skit.

Eftersom jag är marginellt intresserad av sport hade jag aldrig hört talas om Anton Hysén förut och jag reagerade inte ens på efternamnet förrän jag råkade läsa att han är son till Glenn Hysén (som till och med jag känner till). Tydligen talade Hysén senior på Pridefestivalen 2007 - det hade jag också missat - vilket enligt Aftonbladets ledare ansågs som ett konstigt val. Det kan jag hålla med om, för vad har den killen med saken att göra? Det jag däremot inte håller med om är orsaken som ledaren framför.

Tydligen misshandlade Glenn Hysén en man på en flygplanstoalett i Frankfurt (jag antar att det som menas är "flygplatstoalett" då flygplatser oftare är i specifika städer än flygplan och det dessutom är praktiskt väldigt svårt att misshandla människor på flygplanstoaletter) eftersom denne tog honom på kuken. Detta räckte för att Glenn Hysén skulle kallas smyghomofob.

Nånstans där går gränsen för mig. Det är inget konstigt med att reagera starkt på att en främling tar en på kuken. Jag skulle inte ha några moraliska problem med att reagera våldsamt på det. Han ska ge fan i mig tills han har anledning att tro att jag önskar något annat. Nu skulle jag väl inte misshandla killen men det är för att jag brukar försöka hålla mina sextio kilo utanför slagsmål, inte för att han inte skulle ha det.

Det homofoba inslaget kanske är att det antas att Hysén inte skulle reagera likadant om en främmande kvinna oinbjudet tafsade på hans könsorgan, men det håller inte heller. Det vore ännu mindre sannolikt att jag blev våldsam i det fallet, dels för att jag skulle bli så satans förvånad att jag inte skulle ha sinnesnärvaro nog att klippa till, men framför allt för att det helt enkelt är mindre hotfullt.

Det är inte lika otäckt om en kvinna blottar sig som när en man gör det, och inte för att jag tycker att det vore hur fett som helst att se en främmande vulva i en mörk gränd. På samma sätt är det mer hotfullt att bli tafsad på av en man. Den impulsen kan vara hur ologisk som helst (jag tror inte att den är det) men den finns och jag tror att snart sagt varenda läsare vet precis vad jag menar. Jag vet i alla fall en sak: det är inte en homofob impuls.

Det kanske fanns andra saker som fick homofobryktena att löpa, det vet jag inte. Såvitt jag vet kan Glenn Hysén ha varit värsta bögknackaren i världen innan hans son erkände sin läggning för honom; jag har ingen aning. Men att slå ner en tafsande främling är inte homofobi, inte mer än det är manshat när en kvinna knäar en tafsare i skrevet. Och det är det väl ingen som tycker det är?

Inga kommentarer: