Fredrik Segerfeldt hävdar i replik till Alf Svensson att vatten inte är en mänsklig rättighet. Det har han i och för sig rätt i, men inte av den anledning han tror. Till att börja med verkar det föreligga ett rätt fett missförstånd någonstans eftersom han tydligen tycker att liv är en mänsklig rättighet och sist jag kollade var vatten en förutsättning för mänskligt liv, vilket rimligen måste innebära att vatten är en mänsklig rättighet.
Men låt oss lämna det därhän. Det egentliga problemet med argumentationen är att mänskliga rättigheter (och, för den delen, alla rättigheter som inte kallas för mänskliga) inte existerar. De är en konstruktion, en överenskommelse som man kan acceptera eller förkasta.
Segerfeldt kallar de rättigheter han tycker förtjänar kallas mänskliga för "universella och okränkbara". Det är de inte. Det räcker med att en nu levande eller död människa inte håller med så är de per definition inte universella, och okränkbara är de verkligen inte. De kränks hela tiden. Det Segerfeldt menar är troligen att det finns en grupp principer som han hett önskar vore universella och okränkbara. Dit hör rätten till liv. Rätten till betald semester gör det inte.
Problemet är att han helt godtyckligt valt ut dessa principer. Det är inget särskilt med rätten till liv som gör den objektivt mer eller mindre universell och okränkbar än rätten till betald semester (okej, man behöver vara vid liv för att ha nytta av den betalda semestern, men å andra sidan behöver man ju vatten för att ha nytta av rätten till liv). Han har bara bestämt att det är så.
Rättigheter saknar i sig betydelse. Det enda intressanta är vad man kan göra och vad man inte kan göra. Jag kan mycket väl ha rätt att åka till månen men om jag inte har möjligheten är den rättigheten irrelevant. Att jag har rätt att inte bli skjuten hindrar ingen från att skjuta mig. Man kan inte prata med en knytnäve men man kan slå någon på käften, och det är därför som de enda meningsfulla rättigheterna är sådana som backas upp med våld eller hot om våld. Det är en tragisk realitet och jag längtar efter en värld som fungerar annorlunda, men den är inte här och jag tror inte att något som liknar en människa kommer att få se den.
5 kommentarer:
Kort kommentar... du skriver att: "Det egentliga problemet med argumentationen är att mänskliga rättigheter (och, för den delen, alla rättigheter som inte kallas för mänskliga) inte existerar. De är en konstruktion, en överenskommelse som man kan acceptera eller förkasta."
Konstruktioner existerar visst. De kanske inte har samma ontologiska status som t.ex. grundämnen eller naturlagar, men de existerar ändock.
Semantik, men jag får väl skriva ett inlägg om det så att du kan säga emot.
martin: Det känns som att du inte argumenterar mot innebörden av vad Patrik säger utan mer mot sättet han säger det.
För det ÄR en viktig åsikt som framförs; att värderingar och rättigheter som följer av dessa definieras i kontexten av ett samhälle och inte är något inneboende i människans natur. De är flyktiga och ändras över tiden allteftersom samhället de finns i förändras.
Sen finns det såklart de som tycker annorlunda. Exempelvis bygger USA's konstitution och mycket av deras politiska system bygger på okränkbara rättigheter.
Ok, jag instämmer med er båda. Det är en fråga om semantik, men det gör den inte mindre viktig. Konstruktioner, sociala eller ej är en mycket viktig del av världen. De må vara flyktiga och föränderliga, men utan dem så är vi helt vilse. Jag menar precis som Patrik att de inte är objektiva eller eviga eller absolut okränkbara, men i vilken given situation som helst är de oftast de enda vi har att gå efter, när vi bedömer om något är rätt/bra eller fel/dåligt. Eller är jag ute och cyklar?
Jag tror att jag i det förflutna har gjort klart hur jag bedömer vad som är rätt och fel, bra och dåligt, och det är inte konstruktioner.
Det jag huvudsakligen kritiserar i det här inlägget är tendensen att hävda att ens egna värderingar på något oklart sätt är objektivt korrekta, att godtyckligt välja vissa rättigheter, höja dem över andra rättigheter och kräva att alla andra ska hålla med.
Skicka en kommentar